Det är intressant med livet att man blir så uppfylld/lyft av att inte göra speciellt mycket. Livet skulle egentligen levas så här. Inga plikter, inga måsten bara ta dagen som är, problemet är bara den ekonomiska delen. Jag får fundera lite till och klura ut någonting som gör det lite enklare att leva. Invertera och selektera i livets skafferi.
Läser just nu tidningen "Hälsa", jag tycker om det jag får fram. Mindfulness, sinnesfrid är lika mycket färskvara som motionen.
Jag undrar, när någon i familjen dör varför frågar man alltid i Sverige; "Hur gammal var han?" - den frågan känns som man ger mera eller mindre legitimitet att tillåta personen sin känsla av sorg i olika grader allt eftersom den avlidnes ålder.
Från mitt synsätt så bär jag sorgen av min farbrors gemensamma historia med mig och förlusten av vår gemensamma framtid! - och det är mer än hans ålder!
Jaa, då var det sagt för denna gången också.
