fredag 6 november 2015

Katt och oxytocin

Den här fina katten brukar sitta vid busskuren vid samma tid på morgonen och eftermiddagen när jag passerar till och från jobbet. Han störs inte att bussarna bromsar in högljudda, att det är främmande människor som stiger av och stiger på, sitter och står vid hållplatsen. Vissa klappar katten, vissa delar bänken med katten. Jag känner mig fascinerar av den fina harmoniska katten som litar på människorna, att de inte skadar honom. Detta ger verkligen bra betyg till omgivningen att katt och människa kan leva sida till sida med varandra. Alla får plats i denna fantastiska värld medan man läser om krig och fattigdom, folkvandringar och död i media. Man finner en liten fristad på en bussbänk, där det flödar oxytocin och kärlek så man får glömma elende ett ögonblick i en hård värld.




Szòval ez a bejegyzès erröl a szèp kis cicáról szól. Minden nap, ugyan abban az idöben reggel és délután itt csücsül a buszmegállóban. Akár esik, akár fúj, ott van a buszmegálló padján. A busz nagy csikorgással megáll, az emberek leszállnak, várnak a buszra. Nèha csak mellette ülnek, vagy simogatják. Van aki ölbe veszi - megengedi. Türelmesen osztva az oxytocin hormont, másszóval a szeretet hormont erösiti az emberekben. Miközben a médiába dùl a háborù, a szeretet hiánya a közönbösség, reménytelenség. Ez a kiscica számomra egy hös, céltudatosan a létjével zászlòvivö a szeretet hadseregében.
Az ember és a négylábu jòl megfér együtt a világunkban.